Äntligen semester!!!!
Nu har äntligen semestern börjat. Vi, Sten o jag och Viktor (Hugo skulle ju också varit med förstås men det blev ju tyvärr inte så eftersom han blev så sjuk att vi var tvugna att ta bort honom innan vi åkte iväg) packade tidigt i lördags morse (3 juli) in oss i bilen och körde norrut. Målet var Funäsdalen men eftersom det ligger 70 mil bort blev det två dagsetapper. Målet första dagen var att komma ett par mil norr om Mora. Där kan man övernatta på ställplatser efter dalälven för 60:- natten, och vi var lite nyfikna på hur det är att stanna på ett sådant ställe och slippa att betala dyrt på en campingplats när man ändå bara ska övernatta snabbt. Nu med bara en hund behöver vi heller inte tälta utan kan ha Viktor i långt rep.
Första ställplatsen vid Oxbergsbron såg inte så kul ut så vi körde vidare nån mil mot Älvdalen. Där hittade vi en fin plats alldeles brdvid älven. Några vagnar till stod där när vi kom. Ingen el fanns och bara ett torrdass som service. Man fick skriva upp sitt namn o adress på en lapp och lägga tillsammans med pengar i en liten plåtbox. Kunde vara lätt att fuska men eftersom man inte vet om de kommer ut o kollar att man betalt så var vi förstås som alltid ärliga och betalade för oss.
Det var första gången vi campat utan el men det var inga problem. Kylen går ju på gasol och värme behövde vi inte. Vi kopplade inte ens loss bilen utan vevade bara ner stödbenen och tog fram bord och stolar. Istället för tv:n blev det ett alfapet efter middagen som bestod av raggmunk och fläsk.
Men.....vad vore vildmarksliv utan en dator!!!!!!
Efter en god natts sömn, vaggade av lite regnsmatter på taket, packade vi ihop oss igen för att köra de sista 19 milen upp till Funäsdalen. A piece of cake trodde vi och resan började utan mankemang. Det var fin väg till att börja med och vi var nästan helt ensamma på vägen den första timmen, men sen började det. Ca två mil söder om Särna var vägen avstängd och vi leddes in på en liten gropig väg som sneddade över till den kringelkrokiga väg som går mellan Sälen och Idre. Vi körde den förra året och en av anledningarna till att vi nu valt att köra via Mora var just att få slippa den vägen. Nåväl, efter en omväg på 2,5-3 mil kom vi i allafall fram till Särna och strax norr om stannade vi på ytterligare en ställplats för att fika innan vi skulle svänga av på vägen upp mot Funäsdalen. Nu hade vi bara knappt tio mil kvar att köra och det skulle väl gå rätt snabbt, trodde vi......
Men...... efter ett par mil skulle vi svänga av mot Tännäs och nu blev vägen bara smalare och smalare och gropigare och gropigare. I nästan 4 mil slingrade sig vägen fram och både bil och husvagn skuttade fram över alla gropiga tjälskott. Några gånger mötte vi husbilar och det var knappt att det fanns plats att mötas. Tur att vi inte mötte nån med lika bred vagn bakom som vår, det hade inte varit så kul.
När vi åker hem ska vi absolut inte köra samma väg utan ta den lite längre vägen via Sveg.
Nåväl, nu är vi iallafall framme i Funäsdalen. Så här ser det ut.
Huset i bakgrunden är reception och servicehus. I bakgrunden syns också Funäsdalsberget.Det är ganska kargt i fjällen och det finns inte mycket gräs på campingplatserna men det gick bra att få upp tältet i allafall, även om en hel del tältpinnar böjde sig vid spikningen. När vi tältade satt Viktor fast i bilens dörrhandtag så nu går inte dörren på passagerarsidan att öppna från utsidan längre, det är väl konstigt (kom förstås en hund förbi med en ägare som tyckte hundarna skulle få hälsa, men ni som känner Viktor vet ju vilka ryck han gör).
När vi kom fram och skulle titta efter en bra plats gick vi förbi en husbil med en hund så Viktor drog förstås till och kom så olämpligt att Sten ena stortånagel fläktes upp så att få ner foten i vandringsskorna blir nog svårt på ett par dagar. Sandalerna går dock bra så idag måndag åkte vi först till apoteket och köpte lite attiraljer att plåstra om tån med innan vi åkte bort mot Tänndalen där vi tog en fin liten vandringstur. Turistbyrån i funäsdalen har sammanställt 30 sk Guldturer. Det är förslag på vandringar man kan göra i området och vi beslöt oss för att testa den kortaste av dem idag (drygt 2 km). Blomsterturen heter den och efter hela turen satt det skyltar som talade om vad det var för växter .
Många olika blommor var det och många olika orkidéer.
Det här är en slags orkide, kommer inte ihåg namnet men det var nåt med blod. (Annika, du som är biolog kanske vet, en speciell som finns i fjällen).
Just nu skiner solen, annars är det ömsom sol, ömsom moln. Så det är kofta på och kofta av, flytta ut och flytta in (i tältet). Svensk sommar med andra ord.
Första ställplatsen vid Oxbergsbron såg inte så kul ut så vi körde vidare nån mil mot Älvdalen. Där hittade vi en fin plats alldeles brdvid älven. Några vagnar till stod där när vi kom. Ingen el fanns och bara ett torrdass som service. Man fick skriva upp sitt namn o adress på en lapp och lägga tillsammans med pengar i en liten plåtbox. Kunde vara lätt att fuska men eftersom man inte vet om de kommer ut o kollar att man betalt så var vi förstås som alltid ärliga och betalade för oss.
Det var första gången vi campat utan el men det var inga problem. Kylen går ju på gasol och värme behövde vi inte. Vi kopplade inte ens loss bilen utan vevade bara ner stödbenen och tog fram bord och stolar. Istället för tv:n blev det ett alfapet efter middagen som bestod av raggmunk och fläsk.
Men.....vad vore vildmarksliv utan en dator!!!!!!
Efter en god natts sömn, vaggade av lite regnsmatter på taket, packade vi ihop oss igen för att köra de sista 19 milen upp till Funäsdalen. A piece of cake trodde vi och resan började utan mankemang. Det var fin väg till att börja med och vi var nästan helt ensamma på vägen den första timmen, men sen började det. Ca två mil söder om Särna var vägen avstängd och vi leddes in på en liten gropig väg som sneddade över till den kringelkrokiga väg som går mellan Sälen och Idre. Vi körde den förra året och en av anledningarna till att vi nu valt att köra via Mora var just att få slippa den vägen. Nåväl, efter en omväg på 2,5-3 mil kom vi i allafall fram till Särna och strax norr om stannade vi på ytterligare en ställplats för att fika innan vi skulle svänga av på vägen upp mot Funäsdalen. Nu hade vi bara knappt tio mil kvar att köra och det skulle väl gå rätt snabbt, trodde vi......
Men...... efter ett par mil skulle vi svänga av mot Tännäs och nu blev vägen bara smalare och smalare och gropigare och gropigare. I nästan 4 mil slingrade sig vägen fram och både bil och husvagn skuttade fram över alla gropiga tjälskott. Några gånger mötte vi husbilar och det var knappt att det fanns plats att mötas. Tur att vi inte mötte nån med lika bred vagn bakom som vår, det hade inte varit så kul.
När vi åker hem ska vi absolut inte köra samma väg utan ta den lite längre vägen via Sveg.
Nåväl, nu är vi iallafall framme i Funäsdalen. Så här ser det ut.
Huset i bakgrunden är reception och servicehus. I bakgrunden syns också Funäsdalsberget.Det är ganska kargt i fjällen och det finns inte mycket gräs på campingplatserna men det gick bra att få upp tältet i allafall, även om en hel del tältpinnar böjde sig vid spikningen. När vi tältade satt Viktor fast i bilens dörrhandtag så nu går inte dörren på passagerarsidan att öppna från utsidan längre, det är väl konstigt (kom förstås en hund förbi med en ägare som tyckte hundarna skulle få hälsa, men ni som känner Viktor vet ju vilka ryck han gör).
När vi kom fram och skulle titta efter en bra plats gick vi förbi en husbil med en hund så Viktor drog förstås till och kom så olämpligt att Sten ena stortånagel fläktes upp så att få ner foten i vandringsskorna blir nog svårt på ett par dagar. Sandalerna går dock bra så idag måndag åkte vi först till apoteket och köpte lite attiraljer att plåstra om tån med innan vi åkte bort mot Tänndalen där vi tog en fin liten vandringstur. Turistbyrån i funäsdalen har sammanställt 30 sk Guldturer. Det är förslag på vandringar man kan göra i området och vi beslöt oss för att testa den kortaste av dem idag (drygt 2 km). Blomsterturen heter den och efter hela turen satt det skyltar som talade om vad det var för växter .
Många olika blommor var det och många olika orkidéer.
Det här är en slags orkide, kommer inte ihåg namnet men det var nåt med blod. (Annika, du som är biolog kanske vet, en speciell som finns i fjällen).
Just nu skiner solen, annars är det ömsom sol, ömsom moln. Så det är kofta på och kofta av, flytta ut och flytta in (i tältet). Svensk sommar med andra ord.
Kommentarer
Trackback
